Tamt sa räven!

Tänkte återkomma lite till ämnet "svennebreakbattle", ett fenomen som ofta uppstår när man befinner sig på bröllop eller någon annan sorts extravagant tillställning iklädd kostym eller smoking, jag vet inte om det beror på klädseln eller musiken men jag känner mej alltid så sjukt svennig när är tvungen att dansa i kostym, och speciellt till hiphop. När jag väl är tvungen brukar jag ta hjälp av min gamle vän alkoholen och tänka att "dom här ironiska movesen bjuder jag på!" dock ibland känns det som jag bjuder på lite väl mycket, minns en breakbattle med Rasmus Wingårdh efter en Filippa K visning i ett bussgarage med en publik på minst 400 pers, vill forfarande krypa in under sängen och aldrig mer se dagsljus när jag tänker på det! En annan grej jag brukar ta till när jag känner mej lite obekväm med guilty pleasurelåtar från det glada 90-talet är den gamla klappen, kan klappa tills handflatorna blir blåa. Allt det här betyder inte att jag inte gillar å dansa, det betyder bara att jag kan vara ganska kräsen med vilket musik jag helst dansar till!