Äpplet faller inte långt från trädet
Min käre far Henrik var på snabbvisit i Stockholm igår, men vi hann iallafall ta en lunch ihop. Vi har alltid haft en nära relation och kunnat prata om det mesta måste jag nog kunna säga, det är väldigt roligt och se hur lika vi är när det kommer till värderingar och ideal man har i livet, det låter ju ganska självklart eftersom han är min pappa, men jag har aldrig haft några behov av att göra uppror mot mina föräldrar. Min pappa är i grund och botten Konstnär/ skulptör vilket betyder att han till största delen av sitt liv har han varit sin egen chef, dom gånger han inte är det har han aldrig varit rädd för att ta konflikter med sina arbetsgivare/chefer när han ansett att deras beslut är felaktiga eller missgynnat personal och elever, jag har alltid tyckt det varit roligt att lyssna och avundats honom när han berättat om när han bett någon "dra åt helvete!" samtidigt som han försökt intala mig att"ta det lugnt, så du inte får sparken". Iallafall så var jag på en intervju för ett tag sen på ett jobb jag inte fick, fast jag satt och lismade med och var politiskt korrekt och sakkunnig. Jag blir så less! Jag måste nog snart starta något eget så jag kan bli min "egen chef" eller göra som min pappa säger och " sluta med det där klädesbranchtramset och börja utforska din artistiska ådra igen", vilket han stöttar fullt ut. Han är bra, min käre far!
