Tamt sa räven!

När jag var liten hade jag en period när jag var helt såld på att segla, men eftersom vi bodde mitt ute på landet med endast några små sjöar runt om blev min närmaste segelupplevelse ett seglarläger på sommarlovet utanför Västerås där vi kryssade runt i små patetiska optimistjollar på den lugna Mälarfjärden. Sen blev det inte mycket mer "till havs" för min del om man inte räknar in en färjeresa till Island där jag och min kompis Anders hamnade i bråk med ett Färöiskt fotbotbollslag och fick gömma oss i hytten i två dygn. När jag var 22 ville jag mönstra på en båt och åka till Yokohama och tatuera ett ankare och sen åka hem igen, men jag ångrade mig när jag hörde att det skulle ta tre månader att bara ta sig dit. Å andra sidan är jag ganska glad att jag inte har ett ankare tatuerat som vilken göterborgare som helst vid det här laget!




.