Okej, jag erkänner! Livet skulle inte vara lika kul utan Linda Rosing...

Jag vet att jag inte skriver så mycket just nu men jag har varit fullt upptagen med att jobba och läsa roliga kommentarer på Linda Rosings blogg. Som den här som nån skrev för några dagar sen:



Telefonen ringer.
Jag lyfter den och svarar. En röst säger:
- Hej det är Linda Rosing. Jag skrev en debattartikel åt er 3 augusti och jag har inte fått betalt.
Jag säger:
- Jag känner inte igen det men vänta så ska jag kolla.
Jag tittar i pärmen med alla ledarsidorna och i augusti är inte Rosing med alls.
- Jag hittar inget av dig, säger jag i luren. Och dessutom betalar vi aldrig för debattartiklar på ledarsidan. Du menar inte fjärde sidan? i så fall ska du snacka med Leo på Expressen.
- Nej, nej, säger Linda Rosing. Jag sitter med fakturorna här och jag minns att jag snackade med en tjej i Göteborg och hon tyckte den var bra så jag skulle få betalt. Visst hade ni en tjej där i somras?
- Ja säger jag, hette hon Miriam Nordfors?
- Njae, kommer inte ihåg riktigt.

Jag säger:
- Jag ska undersöka detta och så ringer jag dig.
Hon ger mig sitt mobilnummer och jag frågar Saxmannen om han vet något och han säger:
- GP.
- ??
- Jo, debattartikeln gick i Göteborgs-Posten och det berättade jag för Linda Rosing när hon ringde hit och surrade för ett par veckor sedan, säger Saxmannen.

Jag ringer Linda.
- Det var i Göteborgs-Posten, säger jag.
- Var har jag kommit nu någonstans? säger Rosing.
- Till GT, Göteborgs-T-i-d-n-i-n-g-e-n, säger jag.
Rosing:
- Och det är inte samma?
Jag:
- Nä.

Linda Rosing:
- Förlåt mig, har du telefonnumret till Göteborgs-Posten?
- Nej, tyvärr, säger jag.
- Då ringer jag Expressen i Stockholm.
Jag frågar:
- Varför ska du ringa Expressen i Stockholm?
Linda:
- För att fråga efter numret till Göteborg-Posten.
Jag säger:
- Okej. Trevlig helg på dig Linda.



Humor på riktigt! Jag önskar att det vore jag som hade jobbat GT och fått tagit emot det där telefonsamtalet! Men tack iallafall till den den person som bestämt sig för att dela med sig av denna histora och tack tack till Linda som inte har refuserat den ifrån kommentarerfältet( fast hon vet nog inte hur man gör det). 

(Ps. Idag skar jag mig ordentligt när jag skulle öppna Kartongen som förstahjälpen-kitet vi ska ha ha på jobbet låg i! Definiera ironi.. Ds.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0