See you in Nangilima bitch!
Satt och kollade på Bröderna Lejonhjärta som gick på tv i Måndags, kändes ganska "Old skool" och inte särskilt hi-tec direkt, Jag har svårt att tänka mig att dagens barn skulle bli rädda för draken Katla ( måste vara den mest patetiska drakbygge världen skådat, gjord i kartong?!) men däremot kan jag förstå om dom blir rädda för den där slemmiga storeborsan "Jonathan" som glider runt i en taskigt klippt pottfrisyr, alldeles för mycket foundation, orange läppstift och kläder som skulle få vilken "neoman" som helst att rodna, pricken över i ett måste vara hans lena obehagliga stämma som får det att börja klia i öronen som någon slags allergisk reaktion. Jag och min brorsa satt och gjorde en fri tolkning på engelska av :"Johnny the tranny" and "Scabs" (Skorpan) wild adventures in Cherry Walley! Hey it's the gay Lionheartbro's! Är det inte konstigt att ingen funderat på att göra en remake av filmen i mastodontformat? Å andra sidan har det någonsin gjorts en remake av en svensk film i Sverige, förutom nån Beckfilm? Hörde i för sig att dom ska göra nya buskisfilmer av "Åsanisse" med Kjell Bergqvist och Robert Gustafsson i huvudrollerna, men Svensk filmindustri verkar ju ha full koll på vilka hästar man ska satsa på!...
.
Jag var kär i Skorpan som barn. Jag tyckte att han hade fina ögon. Sedan gick det över. Kanske runt 1990. Det var sammtidigt som han lämnade filmindustrin för att bli missionär i Sydamerika. Han var även med i församlingen Livets Ord under en period. Lars bor idag i Malmö och jobbar på posten.
Ooops...stavar fint!
Fan Ida! Nu är du så där läskig igen...
Sluta snacka skit om Jonathan och Skorpan. Har ni ingen skam i kroppen? Onda människor...
Bra inlägg!
Haha...jag sitter inne på massor av skum info om massor av skumma saker!
Hittade till din blogg via facebook. Trevlig! Detta var det bästa inlägget, speciellt rubriken. Hade redan som barn en avog inställning till Lejonstjärtarna. Såg nu dock att Jonathan är sjukt lik en ung Scott Walker, med enda skillnaden att Scott ser lite äcklad ut hela tiden (på ett bra sätt!) medan Jonathan bara ser obehaglig ut. Egentligen gillade/gillar jag inte astrid lindgren alls. Bara Karlsson på taket. Den serien var apart och dysfunky, och sådär skönt 70-talsstockholmig, träskor, innergårdar, taxar och utsvängda jeans.
