A walk down memory lane....


Jag tänkte köra en liten röda tråden på "som man bäddar får man ligga", och berätta en historia som inträffade för några år sedan. Så here it goes:


Det var en vårkväll och jag hade precis flyttat ihop med mina två kompisar Fredrik och Anders på Södermannagatan. Just denna kväll hade vi en afterwork på kontoret på det företag jag då jobbade på, temat var "Mexico" och det fanns Margerithas och Sol samt sombreros så att det räckte och blev över. Efter några timmar bestämde några av oss att gå vidare och vi hamnade Berns ett tag där festen fortsatte, efter ytterliggare någon timme drog jag till den gamla indieklubben Metropolis som huserade på Riddarholmen för att möta upp Fredrik som spelade skivor där. När jag väl kommit dit började jag känna mig lite trött och tung i huvudet, och eftersom vi inte hade hunnit kopiera upp en tredje nyckel till lägenheten fick jag ta Fredriks nyckel innan jag tog en taxi hem till Södermannagatan. När jag väl kommer fram till våran dörr in till lägeheten tar jag upp nycklarna och försöker hitta någon som passar i låset. Fuck, ingen passar! Jag måste i farten fått med mig fredriks jobbnycklar istället! Jag ringer på dörren och hoppas att Anders ska ha hunnit kommit hem innan mig, men inget händer. Eftersom jag vid det här laget är så jäkla trött och inte orkar åka och byta nyckel bestämmer jag mig för att lägga mig och sova utanför dörren och hoppas att nån kommer hem snart, sen somnade jag...    Nästa morgon vaknar jag upp i soffan inne i våran lägenhet av att en medelålders kvinna petar på mig och "frågar vem jag är?" - Öhh, å vem är du? frågar jag tillbaka innan det går upp för mig att det är andra tavlor på väggarna än dom vi har i våran lägenhet, konstigt? Jag reser mig hastigt upp och möts av två fnittriga tonårsdöttrar bakom mamman och förstår nu helt plötsligt att jag befinner mig i fel lägenhet!!! Såklart hade jag gått upp en trappa för långt och hamnat på femte våningen och där funkade ju självklart inte våran nyckel. När jag hade ringt på dörren hade mamman som bodde i lägenheten vaknat och gick upp och hittade mig liggandes sovandes utanför hennes dörr. Hon hade då trott att jag var någon av hennes två tonårsdöttrars fulla kompis som inte ville gå hem, så hon tog in mig och bäddade ner mig på deras soffa. På morgonen hade hon frågat "vems fulla kompis det var som låg å sov soffan", men när ingen kändes vid mig bestämde dom sig för att väcka mig. Men allting var lugnt när alla bitar föll på plats alla skrattade när jag lite snabbt avlägsnade mig med svansen mellan benen....


True story!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0